Friday, January 23, 2009


Den här tjusiga fågeln, en hök, såg jag i morse när jag hade precis plockat upp min första elev. Den satt och smaskade på sitt byte.
Man blir ödmjuk inför naturens under. Att dessa fåglar har helt anpassat sig till storstadslivet.

2 comments:

Linda P said...

Hej moster! Inte lätt att få tag i dig.. hörde iaf av mamma idag att du pratat med henne.. vill ju också prata med dig. Har försökt ringt dig några gånger, men har förstått att ni jobbar mycket. Jag kommer att försöka ringa igen.. Ska maila över några bilder också bara jag fått in dessa i datorn.. ;) Puss o kram.. förresten mor skvallrade och sa att ni haft en liten klagostund ihop, samtidigt som hon nästan skrattade åt det.. haha.. systrar..

Just nu said...

jo du Linda, visst är det härligt med systrar, jag älskar dem alla tre. vad vore livet utan dem? mycket mycket tråkigt!!! Å ju äldre man blir desto mer uppskattar man varandras olikheter och inser att man kompletterar varandras olikheter, underbart må du tro.