Idag har jag upplevt lite nostalgi. Satt i tunnelbanan påväg hem från jobbet, in kommer ett gäng tjejer i åldern 16, 17 år. De delar på tre coca colaflaskor. Flaskan innehöll inte bara cola, man kände lukten av något "annat" också. Flaskorna går runt bland dem, de skrattar och drar en massa historier som får andra medpassagerare att småle. De, som jag, har kanske också fått en återblick i "hur det var en gång". Alla har vi väl upplevet hur det känns när man ska gå ut en kväll och man laddar med sina bästa vänner.

Känner hur jag får tårar i ögonen och inser hur lyckligt lottad jag har varit/är som fortfarande har mina vänner kvar sedan jag var i den åldern!!!! Tittar på dessa tjejer och hoppas innerligt att de också får uppleva vad jag fick i somras med mina gamla vänner.

Mina tankar fladdrar från nutid till i somras. Jämför och minns. Inser också vilken tur jag hade som hade mina vänner under den oerhört sårbara tiden som det var. Att bara känna den trygghet man gjorde med sina vänner, man var den man var. Under vår träff så påpekade just Christina detta ett flertal gånger, oj vad rätt hon har.

Tack än en gång för att jag fortfarande kan känna trygghet och gemenskap i vårt gäng!