Så här i sista minuten bestämde jag mig för att för första gången i mitt liv gå och få fotvård. När jag väl kom dit så passade jag på att få händerna fixade också. Inte sista gången jag gick dit. Mycket trevlig personal och lika trevliga kunder. Hmmm, kan det bero på att man blir så ompysslad att alla satt med ett leende på läpparna.

Imorgon bär det av. Har packat klart och går och småpysslar lite. Ozzy kommer snart hem från affären och ska ta en titt på vad jag har föreslagit att han ska ha i sin resväska, allt ligger på sängen just nu.
Vi lyfter 21.15 och landar i Sverige kl 12.45. Mamma och Mari möter oss på Arlanda.

Förutom att träffa familjen så ser jag fram emot att träffa alla mina vänner. Tjejträffen vi ska ha den 24 juli ska bli oerhört kul! Lite spännande är det. Inger skrev till mig att hon inte hade sett Lena och Tina sedan 1976, tiden går.
När det lugnat ner sig lite så ska jag besöka Lena i Falun. Vi har en massa att bubbla om. Det blir lite flackande som vanligt, men, på mina villkor.
Vi har en tid beställd hos en tandläkare i Grängesberg också. Äntligen, en svensk tandläkare! Någon man kan lita på.
Nu sätts en nyckel i dörren och det är dags att vara lite social med sin käraste.
Får se när min nästa blogg blir av. Kommer jag över en dator så blir det nog en rad eller två. Ska ta en massa bilder som jag ska lägga ut när jag har redigerat dem.
Ha en skön och trevlig sommar!

Du var och förblir en av de största Michael!

Rest in Peace!

Ja då var det sommarlov då. Har kört sista dagen idag. Skönt, därför att temperaturen har legat på 37 grader vilket är högre än min normala kroppstemperatur!

Det var med blandade känslor man sa "adjö" till barnen. De har alla satt sina spår i mig. "Mina barn" är speciella på så sätt att de har en intelligensnivå över den normala. Vilket självklart medför att de går i högre klasser än vad deras ålder säger. En av mina minstingar var väldigt tjock i halsen i morse. Hans syster retades med honom men hand stod på sig och sa att han minsann inte hade sjungit upp sig ännu. Han tittade runt i bussen och sa, jaha nu får jag inte träffa Tamarha mer, inte se den här bussen mer och inte se Ulla mer heller. Det var där som rösten gick igenom. En annan av mina "barn" kunde knappt heller säga hejdå. Redan igår så hade han svårt att förstå att vi inte skulle ses mer. Den killen har jag haft som en "ensamåkare" eftersom han har lite svårt att sitta still bl a. Men under dessa nio månaderna har vi kommit varandra mycket nära. T o m hans pappa har märkt att han blivit lugnare.

Ska erkännas att jag själv avskyr att säga "adjö". Inte bara i detta fall utan alltid när det blir så att man inte kommer att se varandra på ett mycket långt tag eller som i det här fallet aldrig mer.

Det är mycket som har hänt under dessa månader. De har varit oerhört intensiva.

Både föräldrar och skolpersonal har bett mig komma tillbaka till samma route nästa läsår men jag har avböjt. Jag har trivts med barn, föräldrar och skolpersonal men resan till och från min route är/var väldigt lång. Men jag tog det som det var. När man är ny inom ett företag så får man ta det som finns just då. Trots allt så anser jag att jag fick det bra. Den fina kontakten jag fått med alla är något jag aldrig kommer att glömma!

Idag är det så enormt hett att man känner sig som ett

bacon i en stekpanna!

Phuuuuu ........

Tur att man drar till Sverige snart!

Så här glad ser en av mina bästa vänner ut när vi tog en fika nere i stan när hon var på besök hos oss hösten 2007.

Nu står det inte på förens vi ses igen!

Ser fram emot att "bara vara" tillsammans med henne. En fika och lite broderier. Tar med mig åtminstone ett, kanske två. Inga stora projekt för min del. Behöver komma ner på jorden och varva ner, och det gör man tillsammans med min vän Mona. Ett kvinns med båda fötterna på jorden.

TREVLIG MIDSOMMAR!

ÖNSKAR VI ER ALLA FRÅN TORONTO.

Mari och mamma kommer och hämtar oss på Arlanda

den 29 juni.

Hjärtligt TACK Mari, oerhört uppskattat från vår sida!