Birthday

STORT GRATTIS LINDA PÅ DIN

FÖDELSEDAG!

VI FIRAR DEN MED KAFFE OCH KAKA...

PUSS OCH KRAM

FRÅN OSS BÅDA

En bild säger mer än tusen ord........

En liten flicka som är skräckslagen. Detta är hennes vardag, dag ut och dag in......
Titta hur "soldaten" tittar förnedrande på henne, varför?

Orsak och verkan!!!

VISST ÄR DET SÅ. ELLER?

Till alla barn som överlevde 30, 40, 50, 60 och 70 talet.

Först så överlevde vi att födas av Mammor som rökte och drack under graviditeten. Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese dressing samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.

Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt. Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, Dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.

Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde , säkerhetsbälte eller airbag. Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska. Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.

Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen, Inte blev vi överviktiga för det!! För att VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!

Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända. Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!

I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna. Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.

Vi hade inga Playstation, nintendos, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler På TV:n inget surroundljud, CDspelare inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN. Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS !!

Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!! Och inte blev någon stämd eller anmäld för det. Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!

Vi fick luftgevär vid 10års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.

Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem. Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen . OTROLIGT ELLER HUR!!??

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte, dom var faktiskt lagens högra arm!!

Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.

Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!!

Om du är en av dem så GRATTIS Du kanske vill dela med dig av detta till andra som som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för 'DITT EGET BÄSTA??

Och när du ända håller på!! Berätta för dina barn hur modiga (och lyckliga) deras föräldrar var.

TILL ER Som tror att GUD vakar över er Släng detta i papperskorgen!!

TILL ER ANDRA , kopiera detta och skicka vidare!!

Vårt vattenhål i Toronto

http://www.slide.com/r/IIxr40IGnD_64Fdf6Vos1QwA2MC2oIyl?previous_view=mscd_embedded_url&view=original

"Vanity is my

favourite sin", said the devil.........

Gissa en som har fruktansvärt ont i sina fötter idag? JAG! Skulle väl vara lite som förr, dvs kunna jobba i high heels en hel dag/kväll utan att det kändes i fötterna. Men oj. Igår när jag kom hem från affären hade jag så ont i fötterna att jag nästan grät.

Vi missade t o m bussen från affären p g a att jag inte kunde springa. Vi såg bussen och chauffören såg oss att vi försökte hinna ikapp, men han bara drog. Och där stod jag med mina ömma fötter. Gubben undrade varför jag inte tagit med mig ett par ombyten, det hade jag, men vem "erkänner" att man gjort bort sig så in i norden. Vanity, vanity...........

Så idag har det varit Birkentofflor för hela slanten, med sleif då, annars har jag inte kunnat köra min buss.

Idag är det första dagen på hösten enligt almanackan. Inte för att det känns så. Går fortfarande med shorts och T-shirt. Men en som har det värre än oss är Gunsan i Kalifornia, stackarn.

Ser framemot hösten, alla vackra färger, allt blir betydligt lugnare också. I år ska jag ta en massa bilder i parken, mitt favorit ställe. Lägger ut dem i ett bildspel som du får se senare.

Apropå planer. Vi hade ju tänkt åka till Sverige i januari mestadels för Lindas skull eftersom hon tar sin polisexamen, och vem vill missa en sådan grej i Blå Hallen? Nu blir det så att vi kommer att missa allt detta, vi får inte ledigt och om vi motförmodan ändå "tilltvingar" oss ledigt så missar vi vår extra bonus till sommaren på $400. MEN- nu kommer det bästa, vi åker till Sverige så snart skolan här är slut. Det kommer i alla fall glädja mamma eftersom hon fyller 70 år i juni.

Usch Linda, jag vet att du har jobbar som en tok för att få fram biljetter till oss, men vad gör man? Ibland råder man inte över allt........... Din födelsedag kommer upp nu i veckan och jag har skickat ett litet paket till dig. Hoppas det kommer fram på rätt dag nu då.

Hajar

Det här är verkligen något att skriva under om du inte redan har gjort det. Artikeln fanns i Aftonbladet häromdagen. Tipset fick jag av Gunsan.
Klicka på den här länken
http://www.savethesharks.se/default.aspx och skriv under.

Moi!

Lite egotrippat kanske, men mina nära och kära, familj som vänner har inte sett mig på två och ett halvt år. Sist de såg mig hade jag urkrulligt hår och såg nog i vissa ögon lite "konstig ut". När jag ser korten från då så förstår jag varför många reagerade som de gjorde. Själv tyckte jag att jag hade långt hår. Det såg faktiskt ut som om det var en misslyckad permanent hahahahahahaa.
Bilden är tagen förra helgen, så färskare än så här blir det nog inte.
Visst är jag mig lik? Eller? Okay Ann, jag hör din kommentar *skratt*, men det tar jag.