MIN PAPPA ...

Bilden är tagen i somras. Kunde inte låta det passera.

Läs skylten och ta en en titt på måsen.

Katt och Krukor

En vacker bild.

Rostfärgen går igen både i kattens färgsättning

och i krukorna.

Bilden är vunnen av en fotograf i Dalarna.

Tyvärr kommer jag inte ihåg hans namn.

Efter att ha kört en sådan här liten pärla (den till vänster) under mitt besök i Sverige och sedan sätta sig bakom ratten i skolbussen var som att bli kastad in i en berg och dalbana!

Körningen i Sverige är lugn och tydlig, och med det menar jag att alla visar med sin körriktningsvisare var de ska. De som inte gör det kallas "huliganer". Hmm, då är 80 % av torontianerna huliganer.

Det var lite pirrigt ska erkännas. I fredags när jag skulle hämta min buss visade det sig att "min" buss hade totalt pajat. Den fick bogseras från Highway! Pratade med killen som körde min route och han sa att det var någon stor packning i motorn som pajat. När han öppnat motorhuven så var hela motorutrymmet svart av olja. När jag får tillbaka den visste inte ens mekanikerna som jag pratat med idag. Just nu har jag en lånad buss av en annan chaufför som tror att hennes buss är inne för service, väldigt snurrigt. Ingen vill ju köra någon annans buss, man är ju inkörd på sin egen. Så nu är man tillbaka i hetsen igen. Var helt slut när jag kom hem i eftermiddags. Käkade och bara slocknade på soffan i en halvtimme. Det tog hela min förmiddagsrunda att bli en tuff chaufför igen. Körde ju som en svensk for heavens sake, vilket absolut inte passar i en stad med bara huliganer *skratt*. Imorgon är det en ny dag med nya tuffa tag, och mer snö och IS har det lovats i väderrapporten, hua hua..... det måste gå det med.

En annan trevlig upplevelse av en helt annan dimension var

meditations aftonen i Ulrika Kyrka en torsdags kväll tillsammans

med Mona och några andra.

Det enda som lyste upp kyrkan var levande ljus, som syns

på bilden. Det lugn som skapades under den timmen sitter

fortfarande i min kropp.

Vill befinna mig i den för alltid ....

Om Mani Padme Hum

Jag och min älskade syster Ann badar tunna i smällkalla vintern!

Det är precis en vecka sedan, alltså förra lördagen.

Oj vad mysigt det var. Efter ett tag blev det väldigt varmt så

man ställde sig upp. Den kalla vinden kylde snabbt av oss så

det var bra delji att doppa sig i tunnan igen.

Kanten på mössan var genomblöt så det kylde också.

Väl ur tunnan bjuder svåger på en drink av varmchoklad med

strårom. Jag behöver väl inte berätta att jag somnade ovaggad

den natten.

Tack Ann och Perra för en helt underbar helg!

Vilken vacker dag! Vilket solsken! Har varit ute och gått i detta underbara väder. Hade glömt hur ofta vi har sol här i Toronto även på vintrarna. I Sverige så är den knappt synligt till mångas elände.

Ringde Stock idag och de sa att jag får hämta min buss vid halv femtiden, sent tycker jag, men vad gör man.

Nu gruvar jag mig för att bussen ska vara lika skitig som den var i höstas. För mig innebär det då en städdag imorgon eftersom jag har en kille som är hyper allergisk mot bl a damm. Huga ...... Men solen skiner än :() !!!!!!

Idag har jag varit till en ögonspecialist. Vid mitt besök till den ordinarie ögonläkaren så såg hon att min ögonbotten på vänster öga var lite förtunnad så därför hamnade jag hos den här läkaren.

Lite förvirrad hittade jag till slut ytterligare ett sjukhus här i stan, mitt fjärde, och jag hoppas att jag inte behöver besöka fler heller.

Väl inregistrerad och sitter och väntar på att bli uppkallad så sitter man ju naturligtvis och tittar hur mycket folk det är, det var massor. Så när jag blev uppkallad och visad in i ett rum så sa jag till sköterskan att det var mer folk i väntrummet än i kyrkan på en söndag. Gissa om hon skrattade! Alltid trevligt att få folk att skratta. Denna sköterska ställde en hel del frågor såsom om jag visste varför jag var där?! Om det fanns någon ögonsjukdom i familjen, och det gör det ju. Men, den medicinska engelskan gällande ögon är ju inte den bästa så jag fick berätta runt vad det var för fel, lite av det där familjespelet som Linda har. Hon förstod vad jag menade, härligt när man når fram.

Efter denna frågestund så var det dags för två droppar i varje öga, sved till som attan men gick över lika fort. Fick vänta i en timme tills mina pupiller hade vidgat sig så jag inte hade någon "färg" kvar, bara två svarta hål, såg lite otäckt ut.

Ute i väntrummet börjar jag titta på folk igen. Alla ser mer eller mindre lika dana ut, alltså två svart hål till ögon. Tanken slår då mig att "här sitter vi och ser ut som om hela bunten har tagit tunga droger, gammal som ung". Blev så full i flin att jag hade svårt att inte skratta högt. Tänk hur det kan vara.

Väl inne hos doktorn så undersöks jag i tio minuter och det konstateras att det inte är något allvarligt utan att det blir så här när man är som jag, närsynt. Alltså, inget att oroa sig för. Tackade den Högre för detta goda besked. Är det något som gör mig nervös så är det att det blir något fel på mina ögon.

Väl hemma hann jag precis möta Ozzy som var på väg ut på em-rundan. Han bara stirrade på mig och kunde inte riktigt fatta vad det var som inte stämde. Väl hemma såg han att mina ögon såg konstiga ut. Får dras med "två svarta hål" till åtminstone imorgon lunch lät sköterskan mig veta.

Resten av dagen har jag packat upp och skrotat mest hela dagen. Har ringt till kompaniet och talat om att jag kommer imorgon för att hämta min buss. Har tagit fram mitt senaste protokoll av plåtskador på bussen och ska jämföra om det tillkommit några medans jag varit borta och någon annan har använt den. Jag vill inte bli ersättningsskyldig för något jag inte gjort.

Har ringt till pappa i morse, han talade om att nu får han även morfin via munnen, alltså drickbart. Så nu har han både plåster, drickbart morfin och morfin via sprutor samt annan smärtstillande medicin, drygt. Han kom inte ihåg att jag skulle åka hem utan undrade när jag skulle komma upp. Förklarade en gång till att jag var i Kanada nu ............ tungt, tungt är vad det är. Men jag är glad att jag åkte till Sverige trots allt.

Ja då har man landat och man är hemma efter tre veckor i Sverige.

Har sagt "adjö". Känns helt rätt att jag åkte.

Hade en Pow-Wow med mamma igår kväll, vi satt uppe till tolv så det

blev inte många timmars sömn, men vad gör det om hundra år.

Ska samla mina tankar och funderingar samt bilder jag tagit och komma

tillbaka med dessa i skrivande form samt en liten filmsnutt av det

vackra snölandskapet i Lill-Matsbyn.