Idag har jag varit till en ögonspecialist. Vid mitt besök till den ordinarie ögonläkaren så såg hon att min ögonbotten på vänster öga var lite förtunnad så därför hamnade jag hos den här läkaren.
Lite förvirrad hittade jag till slut ytterligare ett sjukhus här i stan, mitt fjärde, och jag hoppas att jag inte behöver besöka fler heller.
Väl inregistrerad och sitter och väntar på att bli uppkallad så sitter man ju naturligtvis och tittar hur mycket folk det är, det var massor. Så när jag blev uppkallad och visad in i ett rum så sa jag till sköterskan att det var mer folk i väntrummet än i kyrkan på en söndag. Gissa om hon skrattade! Alltid trevligt att få folk att skratta. Denna sköterska ställde en hel del frågor såsom om jag visste varför jag var där?! Om det fanns någon ögonsjukdom i familjen, och det gör det ju. Men, den medicinska engelskan gällande ögon är ju inte den bästa så jag fick berätta runt vad det var för fel, lite av det där familjespelet som Linda har. Hon förstod vad jag menade, härligt när man når fram.
Efter denna frågestund så var det dags för två droppar i varje öga, sved till som attan men gick över lika fort. Fick vänta i en timme tills mina pupiller hade vidgat sig så jag inte hade någon "färg" kvar, bara två svarta hål, såg lite otäckt ut.
Ute i väntrummet börjar jag titta på folk igen. Alla ser mer eller mindre lika dana ut, alltså två svart hål till ögon. Tanken slår då mig att "här sitter vi och ser ut som om hela bunten har tagit tunga droger, gammal som ung". Blev så full i flin att jag hade svårt att inte skratta högt. Tänk hur det kan vara.
Väl inne hos doktorn så undersöks jag i tio minuter och det konstateras att det inte är något allvarligt utan att det blir så här när man är som jag, närsynt. Alltså, inget att oroa sig för. Tackade den Högre för detta goda besked. Är det något som gör mig nervös så är det att det blir något fel på mina ögon.
Väl hemma hann jag precis möta Ozzy som var på väg ut på em-rundan. Han bara stirrade på mig och kunde inte riktigt fatta vad det var som inte stämde. Väl hemma såg han att mina ögon såg konstiga ut. Får dras med "två svarta hål" till åtminstone imorgon lunch lät sköterskan mig veta.
Resten av dagen har jag packat upp och skrotat mest hela dagen. Har ringt till kompaniet och talat om att jag kommer imorgon för att hämta min buss. Har tagit fram mitt senaste protokoll av plåtskador på bussen och ska jämföra om det tillkommit några medans jag varit borta och någon annan har använt den. Jag vill inte bli ersättningsskyldig för något jag inte gjort.
Har ringt till pappa i morse, han talade om att nu får han även morfin via munnen, alltså drickbart. Så nu har han både plåster, drickbart morfin och morfin via sprutor samt annan smärtstillande medicin, drygt. Han kom inte ihåg att jag skulle åka hem utan undrade när jag skulle komma upp. Förklarade en gång till att jag var i Kanada nu ............ tungt, tungt är vad det är. Men jag är glad att jag åkte till Sverige trots allt.
